Nej, jag har inte gett upp det här, jag har bara inte haft en vettig dator att sitta vid, men nu så, våran beloved Mac är tillbaka. Så nu, jag vet att ni har längtat - 07, min bästa vän.

Min bästa vän är en person som jag vet att jag kan vända mig till, dag som natt, en person som släpper allt för mig och en person som jag känner att jag kan göra detsamma för. Min bästa vän bryr sig. Jag bryr mig om min bästa vän.

Min bästa vän får mig att skratta. Skrattar med mig. Förlänger livet som jag säger. Min bästa vän får mig glad när jag är ledsen. Min bästa vän muntrar upp mig och jag muntrar upp min bästa vän. Mår min bästa vän dåligt har jag ont i magen.

Min bästa vän är någon som jag litar på, någon jag kan berätta det värsta av det värsta för. Någon som bevarar mina hemligheter. Det är en person vars hemligheter jag tycker är värda att bevara.

Min bästa vän och jag behöver inte höras av varje dag, för min bästa vän och jag vet att vi ändå är bästa vänner, trots att vi inte har hörts av på tre dagar.

Min bästa vän är en person som är så otroligt fin, gör mig otroligt glad, och gör mitt liv till det roligare. Min bästa vän är det där lilla extra som gör att jag inte går en dag utan att tänka på hur bra jag har det, som har min bästa vän.

Imorse kom kära kusin Stefan hit, vi promenerade till Östermalm och hans nya lägenhet, åt på Babylon, gick tillbaka till mig och softade i soffan framför Lyxfällan och Family Guy. Ami besökte oss och hade köpt med sig kladdkaka och bjöd på det. Mycket trevligt!

Senare knallade jag iväg till Alisa och vi bokade bussbiljetter till Stockholm. Vi 29e dec - 1a jan, underbart! Ska bli superroligt att vara där över nyår! Knallade hem och satte mig här. Ska väl hinna fixa lite med flyttlådor och sånt innan jag intar sängen, börjar tidigt imorgon så ska väl försöka lägga mig vid tio iallafall, haha!

Nej, men summa summarum: väldigt trevlig dag i sällskap av väldigt trevliga människor! Awesome!

Men vad jag vet, om kärlek, är att det är för stort, för underbart och för förjävligt för att definiera såhär, svart på vitt på blogg.se. Inga kärlekssånger i världen kan, inte ens tillsammans, förklara vad kärlek är.


Kärlek för mig är något fint, något underbart. Att älska någon och att bli älskad kan vara det vackraste som finns. En vän, en familj, en människa. Att älska någon och inte få samma respons är den värsta av alla smärtor. Att förlora någon man älskar är outhärdligt.

Vad är kärlek?
Kärlek är något fint
Kärlek gör ont
Kärlek är underbart och underbart förjävligt
Kärlek är svårt


Jag kan inte säga det bättre. Jag vet vad kärlek är, för mig, men det är obeskrivligt ändå.

• Frukost: fralla med ost, skinka och gurka
• på jobbet: statoilkorv
• en skål med pastaröra när jag kom hem

När jag berättade för mamma och pappa att jag skulle skriva om dem idag började de självfallet fjäska för mig. Jag var så söt, rar och snäll sa mamma. Det är faktiskt mamma också, och det skriver jag inte för att hon fjäskade för mig. Utan för att hon är det.

Mina föräldrar har varit tillsammans sen stenåldern. De har tre barn tillsammans.

Mina föräldrar är, precis likt mig, väldigt humoristiska av sig. Det går sällan en dag utan att man viker sig dubbel av skratt här hemma. Och det är bra, jag tror på att ett gott skratt förlänger livet och efter nitton år av skratt vardagligen  så kommer jag bli supergammal. Och det är till stor del mina föräldrars förtjänst!

Mina föräldrar, jag och min syster (bror bor inte hemma längre) kan sitta och kolla på pensionärsjävlar och asgarva. Det är den nivån på humorn i huset, det är underbart!

Mina föräldrar är hjälpsamma. De hjälper oss om vi hamnar i någon form av knipa. De lyssnar och ger bra råd. De har lyckats väldigt bra med sin uppfostran, det måste jag säga, även om jag under mina tonår tyckte att dom ibland var skitjobbiga. Men bra det, vem vet hur urballad jag hade varit idag annars?

Mina föräldrar är inte som alla andras föräldrar, vi hittar på ganska speciella, men väldigt roliga saker. I påskas tillexempel. På påskafton åkte vi och badade, efter det blev det påskmiddag på Mc Donalds och så blev det bio efter det. Inte alls enligt traditionerna men inte heller alls helt tokigt, tokigt roligt möjligtvis.

Ja, kärleksfulla och roliga och kloka och visa och väldigt speciella. Jag skulle inte kunna tänka mig bättre, jag har det väldigt bra jag, det är inte alla som får skratta som vi gör hemma varje dag. Och det kan jag bara vara lycklig över att jag får.

Det hände faktiskt redan i maj, 2005. Jag och min dåvarande bästa vän övernattade i hennes husvagn. Och det gjorde han med. Vi var inte tillsammans då. Han var min brors vän. Han var lite äldre, han var rolig och snäll. När han sov bervid mig den natten började allt. I månader var det allt jag kunde tänka på, hur han höll om mig den natten, hur vi nästan kysstes, hur otroligt mycket fjärilar jag hade i magen. Varje dag i flera månader skrev jag i min dagbok, först hur jag trippade fram på rosa moln, hur jag efter ett tag saknade honom så att det gjorde ont i hjärtat på mig. Vi hade inte speciellt mycket kontakt alls efter den där natten, inte förrän i september. Månaderna däremellan tyckte jag kändes som år, skitlånga, skittråkiga och skitjobba år.

Vi blev inte tillsammans förrän i Oktober. Vi tog upp kontakten igen. Datumet satte vi till den 9e oktober. Som en födelsedagspresent, lite för tidig. Jag var lyckligast i världen. Jag hade världens finaste pojkvän. Han fanns där för mig, vilken tid som helst på dygnet. Jag var så kär i honom och rädd för att förlora honom så att det stundtals blev jobbigt. När han umgicks med sin bästa tjejkompis satt jag vid telefonen och väntade på att han skulle ringa och berätta att hon hade gått hem, så att jag kunde bli lugn. Svartsjukan i våran relation var ibland inte helt hälsosam. Men jag var 15, jag var ganska naiv. Alla tjejer som pratade med martin kunde jag ibland hata. Men det bra övervägde det dåliga. Vi hade många fina stunder.


Jag minns just en gång, jag och Martin hade varit tillsammans i lite mer än ett år. Man hade kanske kommit förbi det här stadiet då man var nykär och umgicks varje dag. Jag var med min vän, vi fikade, samtidigt som jag bara kände att jag längtade till kvällen. Bara få umgås med Martin. Jag kommer ihåg hur lycklig jag kände mig och hur han var den som gjort mig det.


Men allt fint kan inte vara föralltid. Vi gjorde slut efter nästan 1,5 år. Vi var i från varandra i två månader. Vi blev tillsammans igen men inget var som förut. Det blev ett jobbigt sommarlov. Det blev en ganska lång jobbig period. Men idag, tre år senare kan jag faktiskt bara vara glad att jag träffade Martin, vi är vänner än idag. Jag har känt karln i fem år  nu. Vi kan prata och skratta åt oss. Och det känns bra. Jag har fina minnen från min första stora kärlek och det är jag tacksam för.


Haha, jag hittade den här på min bilddagbok! Haha, man var snygg då, speciellt M som poserar järnet!

19 år.

Jag har bra egenskaper: Jag är glad, jag vill att andra ska vara glada. Jag är positiv. Är något svårt, så vrider och vänder jag på det tills det blir, och känns bra. Jag skrattar väldigt fort efter att jag har gråtit. För att jag tycker livet är för kort för att vara ledsen. Låter kanske klyschigt, men hej, det är sådan jag är.

Jag tycker inte om att bråka. Jag diskuterar hellre, jag är den som sällan hamnar i konflikt med någon och gör jag det så är det inte med flit. Jag medlar, jag är ett mittenbarn, det har jag alltid varit. Jag vill vara allas vän. Inte för att jag är mesig, inte för att jag är konflikträdd, utan bara för att det är sådan jag är.

Jag har lätt för att känna empati. Jag vill att folk som är utanför ska vara innaför och få vara med. Jag antar att det är anledningen till att jag var med i Friends under mina tre högstadieår.

Jag har dåliga egenskaper: Jag har, periodvis, världens största ego. Blir inget som jag vill blir jag sur, och allt är alla andras fel. Ibland är det bara jag, jag och åter jag som gäller. Det är en mindre charmig sida hos mig.

Jag blir stressad lätt. Jag kan inte ta det lugnt. Har jag inget att göra blir jag stressad. Har jag för mycket att göra blir jag stressad. Blir jag stressad blir jag arg. Blir jag arg så är det någon annans fel, gärna mammas eller pappas.

Men mestadels är jag bara jag, glad och positiv, jag älskar livet, jag älskar att det är som en bergodalbana.

Det finns hundra saker att skriva. Jag kanske ska berätta att jag har en passion för att prata, mer än vad många andra orkar att lyssna på. Jag är sällan helt seriös, ironi är mitt mellannamn. Lite som Chandler Bing vill jag tro, fast inte lika rolig. Jag skrattar åt ofta åt mina egna skämt, det säger nog en del om mig själv.

Och musik ja, jag borde nämna det. Det går inte en dag, sällan en timme utan att jag är i farten, sjunger, dansar eller klinkar på keyboarden. Inte för att jag är duktig, snarare för att jag bara älskar det, jag älskar musik ungefär lika mycket som jag hatar att det är tyst.

01 - Om mig

02 - Min första kärlek

03 - Mina föräldrar

04 - Det här åt jag idag

05 - Vad är kärlek

06 - Min dag

07 - Min bästa vän

08 -  Ett ögonblick

09 - Min tro

10 - Det här har jag på mig idag

11 - Mina syskon

12 - I min handväska

13 - Den här veckan

14 - Vad hade jag på mig idag

15 - Mina drömmar

16 - Min första kyss

17 - Mitt favoritminne

18 - Min favoritfödelsedag

19 - Detta ångrar jag

20 - Den här månaden

21 - Ett annat ögonblick

22 - Det här upprör mig

23 - Det här får mig att må bättre

24 - Det här får mig att gråta

25 - En första

26 - Mina rädslor

27 - Min favoritplats

28 - Det här saknar jag

29 - Mina ambitioner

30 - Ett sista ögonblick