När jag berättade för mamma och pappa att jag skulle skriva om dem idag började de självfallet fjäska för mig. Jag var så söt, rar och snäll sa mamma. Det är faktiskt mamma också, och det skriver jag inte för att hon fjäskade för mig. Utan för att hon är det.

Mina föräldrar har varit tillsammans sen stenåldern. De har tre barn tillsammans.

Mina föräldrar är, precis likt mig, väldigt humoristiska av sig. Det går sällan en dag utan att man viker sig dubbel av skratt här hemma. Och det är bra, jag tror på att ett gott skratt förlänger livet och efter nitton år av skratt vardagligen  så kommer jag bli supergammal. Och det är till stor del mina föräldrars förtjänst!

Mina föräldrar, jag och min syster (bror bor inte hemma längre) kan sitta och kolla på pensionärsjävlar och asgarva. Det är den nivån på humorn i huset, det är underbart!

Mina föräldrar är hjälpsamma. De hjälper oss om vi hamnar i någon form av knipa. De lyssnar och ger bra råd. De har lyckats väldigt bra med sin uppfostran, det måste jag säga, även om jag under mina tonår tyckte att dom ibland var skitjobbiga. Men bra det, vem vet hur urballad jag hade varit idag annars?

Mina föräldrar är inte som alla andras föräldrar, vi hittar på ganska speciella, men väldigt roliga saker. I påskas tillexempel. På påskafton åkte vi och badade, efter det blev det påskmiddag på Mc Donalds och så blev det bio efter det. Inte alls enligt traditionerna men inte heller alls helt tokigt, tokigt roligt möjligtvis.

Ja, kärleksfulla och roliga och kloka och visa och väldigt speciella. Jag skulle inte kunna tänka mig bättre, jag har det väldigt bra jag, det är inte alla som får skratta som vi gör hemma varje dag. Och det kan jag bara vara lycklig över att jag får.