Ja, visst kan jag erkänna att min hjärna idag känns lite som potatismos. Och visst kan jag erkänna att jag höll på att slänga mobilen åt helvete när den ringde 5 imorse. Visst kan jag erkänna att jag tänkte mörka tankar om livet när jag kastade av mig täcket för att mötas av en kylig lägenhet och tittar ut för att se en ännu kyligare sensommar. Förhöst.

Sista dagen på en sjukt lång arbetsvecka, jag har försökt att inte klaga, och jag ska fan göra det här med bravur, men, MEN - det här är sista gången jag gör en vecka som denna. Tror jag.

Nåväl, det är bara till att tagga för veckans sista - 14h sen är det helg!