jag biter i det något så fruktansvärt sura äpplet och accepterar - det är som det är och så får det vara, surt men sant.

gud jag är så full av ord idag, har skrivit två jättelånga inlägg som jag visserligen inte har publicerat, men dom ligger där tillsvidare. men jag har så mycket att säga så jag vet inte vart jag ska börja. så jag tror, för min och eran skull, att jag håller käft för en gångs skull. det händer sällan, haha. jag sparar energin till nattens jobb istället. tar med den lille blå boken jag aldrig kan låta bl att skriva i numera. jag la ju skrivandet på hyllan ett tag men nu tog jag ner det igen. det känns bra!