Under det första året fick vi även möta stor sorg. Sandra i vår klass gick bort, offer för en bilolycka. Det är med smärta i bröstet jag säger att jag, liksom resten av oss, är ledsen över att hon inte får dela denna glädjens tid med oss. Livet har gått vidare men Sandra bär vid med oss i minne och tankar.

Omgång två. Vi blev NS2A och fick möta helvetet på riktigt. Blod. Svett. Tårar. Oräkneliga gånger gick jag hem från skolan med tårar i ögonen under dessa terminer. Vi hade läxor och prov som aldrig förr och fritid hade vi glömt vad det innebar. Vi lyckades ändå skapa några höjdpunkter under året. Som vanligt deltog vi i volleybollturneringen och jag tror nog att en och annan tappade hakan när jag, som inte har något bollsinne för fem öre, serveade hem nästan en hel match!

Vi åkte till Valencia för första gången och jag talar nog för alla när jag säger; Urballat. Till tusen. Att göra "En Tove Grüttner" finns det recept på i årsboken. Att strula med en spanjor framför samhällsläraren kan tyckas vara pinsamt, jo det vet jag, men jag har iallafall gett Niklas Bergman något att gotta sig i. Och han hette inte Pedro för er som undrar!

Fest och drama hanns med även under omgång två. Killar och bekymmer som aldrig förr och en Valborg som uppnådde 9 på richterskalan.. Vi lyckades ta oss igenom terminerna med nöd och näppe och mis chicas firade detta med ett kärt återbesök i Stockholm, galnare än någonsin.

Fas 3. Vad som hände här vet jag inte riktigt. Det känns som att det var igår jag gick till skolan efter ett urballat sommarlov för att hämta mitt nya schema. Vi har glidit runt, firat jul och nyår, födelsedagar. Vi fyllde 18 och vi återskapade ettans glada, festfyllda helger. Skillnaden var nu att vi faktisk kom in på uteklubbarna. Och för att inte glömma fick vi faktiskt hänga i baren på Hotellet, och det är väl ingen hemlighet att det är där det händer. Oförglömligt är min vän Amis fina vurpa. Med hakan i backen ligger hon på mage och visar rumpan för allmänheten. Tack säger jag till ett skratt som säkerligen förlänger mitt liv med hundra år! Körkort har vi lyckats ta hela bunten också och jag tror att vi alla har gått upp ett eller annat kilo med mottot: Varför gå när man kan åka bil? Miljön har nog fått ta ett och annat slag med.

Valencia resa nummer två inträffade även under detta år. Världens bästa gäng och världens bästa terasshäng. Valencia - där Amstel dricks lika frekventiskt som när vi svenskar dricker vatten en lite för varm sommardag. Minnesvärt!!

Och nu sitter jag här, med ett G i matte C trots ett stort fett IG på Nationella. Tack MatteMagnus. Och Tack Maria för ett inte allt välförtjänt VG i spanskan. Jag är otroligt stolt och nöjd med min insats under dessa tre år, även om den under vissa perioder kunde varit bättre. Tack klassen. Tack Mamma och Pappa för stöd. Tack Mis Chicas för att ni finns och för att vi gjort de här tre åren till något jag alltid kommer komma ihåg, lycka är vad jag känner när jag tänker tillbaka!