Jag är rädd för mig själv och mina humörsvängningar. Skrattar tills jag gråter och gråter tills jag skrattar. Det kan inte vara speciellt hälsosamt. Fast innerst inne mår jag bara sådär skitbra egentligen. Jag tål bara inte en dag som den här, tråkig. En dag som den här lockar mig till affären, får mig att köpa en påse rakhyvlar, gå in på badrummet. Lyssna på någon självmordsbenägen artist som sjunger om hur life tears me apart och ja. Se blodet rinna.

Och nu vill jag bara skratta åt mig själv.

HAHA.

HEJ.