Jag har bloggat sedan nogg.se var dåtidens motsvarighet till dagens Blogg.se.  Eller ännu tidigare tillbaka om man kan räka Lunarstorms dagboksinlägg som bloggande. Låt oss säga att jag iallafall under kanske fyra, fem års tid har skrivit om mitt liv, nåja, en liten del av det iallafall. Och är det något jag har lärt mig under dessa år så är det att man (läs: jag) aldrig ska blogga när man har pms eller andra former av humörsvängningar. Som idag; jag har under större delen av dagen legat apatisk i soffan yrslig av feber och mått skit. Och när jag mår skit blir allting genast 100x större och jobbigare än vad det egentligen är. Vad vill man göra då? Jo, skriva om det. Få lite uppmärksamhet, man vill att folk ska känna lite sympati och tänka "naw stackare..". Detta misstag har jag gjort ett flertal gånger, främst på min gamla blogg - skrivit allt för djupa inlägg om livet och dess motgångar som för stunden känns mycket jobbigare än vad de egentligen är. Dagen efter när allt är frid och fröjd tittar jag in på bloggen och läser mitt inlägg och funderar på om något emo har hackat sig in på min blogg och skrivit hur skit livet är.. För det är ofta så man framstår, som en liten osäker, omogen tjej som tjuter över det mesta. En felaktig version av mig skulle man kunna säga.  Jag har alltså lärt mig att jag inte ska blogga en dag då jag gråter över att fjärrkontrollen inte fungerar.

Nu har jag dock kommit till mina sinnes fulla bruk. Jag har fått lite ork och kommit igång med plugget och tycker för en gångs skull att det är rätt avkopplande att skriva om spanska arkitekter. Ja, ger man sig själv lite tid och accepterar att man måste ligga ner en hel dag för att bli frisk så inser man inom en snar framtid att livet inte alls behöver nå sitt slut bara för att fjärrkontrollen inte fungerar. Kom ihåg det :)

Ha en fin kväll!