Jag har under mina arton år på jorden tittat döden i vitögat två, tre gånger. Fyra om man räknar med den gången då jag brutalt höll på att mosas av en kvinna som låt oss säga, hade mer att älska, var min dubbla storlek, ja, ni förstår - hon var större. Igår hände det igen. Jag trodde livet var slut. Jag behöver inte gå in på detaljer. Vi lämnar det vid; åt helvete med mensvärk.

Igår besökte vi Sveriges vackra men ack så kalla huvudstad. Fick en guidad tur på dramaten och tittade sedan på en föreställning på samma ställe. Coolt, och det menar jag!

Mindre cool känner man sig när man efter cirkus fem timmars sömn ska upp och representera skolan för små stackars högstadieelever som står inför det svåra valet som något som när avgör deras framtid. Frågan är ju dock hur representabel man är med otvättat hår, en snuvig näsa och med påsar under ögonen som släpar i backen?

Ja, det återstår att se

Ha en vacker dag o må fan ta er om ni inte tar vara på det vackra vädret. Vem vet, imorgon kanske det snöar?